Tillbaka till listan
Människor reagerar olika på kriser – så här hanterar du det som chef och medarbetare

Människor reagerar olika på kriser – så här hanterar du det som chef och medarbetare

Vi människor är bra på många saker, en grej vi dock är rätt usla på är att hantera osynliga hot och faror. Det kan vara osynliga faror här och nu eller som är osynliga för att de ännu inte har inträffat. Till den sista kategorin kan vi räkna in abstrakta tankekoncept som tex en framtida global miljökatastrof, en kommande underfinansiering av pensionssystemet mm. Till den första kan vi till exempel räkna in ett farligt coronavirus.  

Våra kroppar är byggda för att hantera konkreta hot på savannen, dvs lejon och andra rovdjur som ville äta oss till middag en gång i tiden. Evolutionen tycks inte hängt med och försett oss med en mekanism att hantera osynliga eller abstrakta hot.  

Det vi kallar stressresponsen (försvarsmekanism för att överleva lejonattackerna) drar igång kroppen maximalt inför ett hot och ökar vår fysiska prestationsförmåga. Antingen går jag till anfall mot lejonen eller så flyr jag, det verkar vara de beteenderesponser som haft störst överlevnadsvärde genom tiderna.  

När ett virus ”attackerar” är vår grundrespons den samma (eftersom vi bara har en mekanism för att reagera på hot), anfall eller flykt. Ett virus kan inte attackeras men som många lagt märke till höjs aktivitetsnivån ordentligt hos många under en pandemi.  

Du kanske får för dig att fixa matlådor till sjukhuspersonalen. Kanske samlar du in pengar till något ändamål som är angeläget i en pandemi. Poängen här är inte att säga att dessa insatser inte är bra och viktiga, poängen är bara att du inte uppvisar den här aktivitetsnivån normalt, utan först när du upplever ett hot. Genom att göra de här aktiviteterna blir känslan lite grann att du attackerar hotet, du gör något konkret, även om du inte kan attackera viruset direkt.  
 

I den andra delen av spektrat har vi dem som försöker fly från hotet. När det kommer till ett virus som kan finnas överallt blir hemmet ofta den enda fysiska plats där man kan uppleva någon form av trygghet. Väl där går mycket energi och tid åt att försöka ha koll på hotet. Du följer uppdateringarna på olika webbplatser hur spridningen fortgår, hur många som smittats och dött. Det snurrar olika mer eller mindre mörka katastrofscenarier i ditt huvud, där det ena eller andra riskerar att gå helt över styr.  

När vi reflekterar över hur vi ska få våra vardags- och arbetsliv att fungera under en pandemi är det viktigt att komma ihåg att vi människor byter beteenden när vi upplever hot, konkreta, osynliga eller rent imaginära. Vi kanske tycker grannen reagerar konstigt som bygger om sitt hus till en överlevnadsstation, eller den andra grannen som frenetiskt samlar in pengar för något ändamål. Vi får ha fördragsamhet med våra olika beteenden. När hotet väl försvinner återgår beteendena till vad de brukade vara.  

På arbetsplatsen gäller samma form av acceptans över att vi reagerar olika. Som chef kan du underlätta för dina medarbetare genom att ge den som vill agera på hotet konkreta extra arbetsuppgifter som är kopplade till att hantera virusfrågan på arbetsplatsen. Det kan vara sådant som att skapa nya skyddsrutiner, ansvara för att handsprit finns tillgängligt och löpande fylls på mm. Poängen här är alltså att kanalisera den extra energi som finns hos den här medarbetaren. Om så inte sker står frustrationen runt hörnet och som chef riskerar du att medarbetaren snarare fokuserar på företagets, i deras ögon, bristande virushantering, istället för på sitt jobb.  

I den andra ändan har du som chef eller kollega att jobba med människor som är väldigt rädda för det osynliga hotet. Nästan ingenstans känner de sig trygga. Människor som inte upplever trygghet och kontroll har svårt att fokusera på något annat än just det. Det blir därför svårt att prestera när du förväntas arbeta. Som chef blir din uppgift att se till att göra allt för att medarbetaren upplever trygghet. Prata med hen om var och hur de upplever otrygghet under vilka omständigheter de upplever mer av det. I praktiken får ni hitta individuella lösningar så att den här gruppen av medarbetare på sitt egna sätt hittar platser och rutiner där trygghet finns, först då kan de börja fokusera på arbetet.  

 

Anders Tengström

Forskningschef

Leg. Psykolog

PhD, Associate Professor, KI

Team Heartpace

Ta del av fler inlägg

  • post-image

    Skräms inte med Schrems

    Vi menar att vi måste sluta skrämmas med Schrems. Det är en grov misstolkning att den har sådana effekter som många vill låta påskina och utöver det finns flera tekniska lösningar att använda. “Much ado about nothing" kanske, njae visst har den implikationer men inte så långtgående som många ibland vill tro.

  • post-image

    Heartpace har precis passerat 100 000 användare spridda i 80 länder

    Heartpace har precis passerat 100 000 användare spridda i 80 länder och ytterligare två nya stjärntillskott har börjat i vårt team.